minnen.
alla barn är påhittiga och fantasifulla, men vi var extrema.
en av våra klassiker (som vi lekte jävligt ofta och länge) var den såkallade leken "ingen får se oss" då vi sprang rund i bara trosor och spionerade på folk. inte så ovanligt för småflickor kanske, men det kommer mer.
ett exempel är gungan som då fanns på mig trädgård. den kunde vi leka och experimentera med hela dagarna. vi kom på olika "gungstilar" som vi även namngav, och en av alla stilar kallade vi "havets djup". det gick ut på att gunga högt och samtidigt ropa upp en poetisk text som handlade om att man flög över land och hav för att hitta en gåva till sin far, plötsligt höll man på att krascha, och hängde med halva kroppen neråt. om man hade tur lyckades man (samtidigt som man "höll på att krascha") sträcka ner handen och fånga upp gåvan till sin far (i form av en sten eller pinne). Sjukt roligt tyckte vi, och notera att det bara var en av alla gungstilar vi kom på.
på min tomt finns även ett litet berg där vi liksom bosatte oss ibland. runt om berget fanns en stor lava (som konstigt nog bara vi kunde se) och vi kunde styra den helt själva. när vi "blev jagade av den farliga trollkarlen" kunde vi springa mot vårt lilla berg, ropa: "lava, öppna dig!" springa in genom öppningen så snabbt som möjligt och sedan ropa: "lava, stäng!" så trollkarlen inte skulle hinna in.
ett annat av vårt allra största intresse var att hålla till i min källare, fylla upp hela trutarna med vatten och springa runt mitt pingisbord och försöka hålla oss för skratt. jag kan ju bara säga att det gick jäkligt snabbt för källaren att svämmas över med vatten, haha.
sen hade vi ju vårt drömland som man aldrig glömmer. där fanns stora träd där det växte nougat och allt annat gott man kan tänka sig, och det fanns en spak där man ställde in vilken årstid eller högtid det skulle vara. det kryllade av söta djur som man fick kela med, och så kunde vi knäppa med fingrarna så fort vi ville ha något, då dök det upp rakt framför oss. underbart säger jag bara, vi trivdes där som fiskarna i vattnet.
vi hade dessutom små djurfamiljer som kom på besök i våra hem, alltifrån ekorrar till delfiner. Nästan varje gång dom kom förbi med sina små "bilar" så började vi rita av dom, och teckningarna finns kvar än idag.
sen hade vi även en varsin skog, som vi kom till när vi satte oss vid ett varsitt träd och rabblade upp en liten ramsa. Dessa skogar besökte vi alltid när vi hade bråkat, för att fråga "skogens konung/rådgivare" om tips för att bli sams igen. när vi sedan "for tillbaka till verkligheten" gick vi jämt fram till varandra, kramades länge, grät en skvätt och sen var allt som vanligt igen.
en annan hobby var att sjunga och dansa till låten "bara hon älskar mig" med blond, eftersom dom var våra största idoler. sussi hade köpt deras singel, där hon skrev texten "DÅM ÄR BEST" på fodralet, och jag hade filmat deras framträdande på ett videoband som vi satt och kolla på dagarna i ända.
och så var det ju julen. vi (som nästan alla barn) älskade julen över allt annat, och vi började storlängta till julen redan i augusti. det resulterade till att vi skapade en liten tradition - att ha vår egna lilla "julresturang" (redan i augusti-september såklart). vi plockade fram allt julpynt vi kunde hitta och fyllde mitt rum med det, alltifrån julgran till prydnader och tända ljus. självklart släckte vi ned resten av rummet för att få det extra mysigt. sen plockade vi fram ett litet litet bort och två små små stolar, dukade upp och lagade mat. därefter satte vi på julmusik, låtsades vara våra egna servitörer och hade det hur mysigt som helst. det var utifrån det vi även kom på idén att sätta upp lappar om en "nystartad resturang" där vi skulle laga mat åt folk och tjäna pengar på det. som tur var tyckte våra föräldrar att det inte var en särskilt bra idé och stoppade oss. det ledde till att vi istället försökte tjäna pengar på andra vis, som att gå runt på ett ålderdomshem och sjunga och spela flöjt, och att stå på gatan och sälja massa gamla saker. tror faktiskt att vi lyckades tjäna ihop en liten slant.
och jag får inte glömma alla små klubbar vi haft. en av dom kallade vi "naturens vänner". vi höll hus i skogen från tidig morgon till sen kväll och låtsades att växterna, träden och stenarna levde. allra oftast satt vi på en stor sten vid namn "Sten" och hade trädet "Kaija" och tvillingträden (två träd som satt ihop) "Kajsa-Lisa" bredvid oss. ibland tog vi även med våra gosedjur till skogen, slängde ner dom för ett stooort berg, sa att dom hade ramlat av sig själv och sprang panikfulla ned och räddade dom.
en annan klubb var mysterieklubben och det enda jag minns om den var det var jäkligt spännande. vi sprang runt, hittade en massa mystiska saker över allt och antecknade allt i vår "mysteriebok".
sen hade vi ett varsitt "företag" som sålde en massa grejor. utbuden hade vi uppskrivna i an varsin bok. det fanns allt mellan böcker, prydnader, maträtter och resor. vi lät fantasin flöda över och namngav allt som såldes. det kunde heta namn som ficklampstelefon, godisklocka, hundvalpsparaply, tvbok och ja, allt möjligt.
en annan sak man heller aldrig glömmer, något av det mest komiska vi höll på med (när vi bara var runt sju år gamla), var att lägga oss på varann i olika ställningar för att träna oss inför att "göra barn". herregud säger jag bara, tur att inga upptäckte oss under akten, haha.
ja, om jag skulle rabbla upp allt skulle det nog ta upp flera meter.
men det jag egentligen skulle komma fram till är hur mycket man faktiskt kan sakna barndomen.
<3
