-
usch, hatar när sånt här inträffar.
sally var, är, och kommer alltid att vara världens finaste misse.
<3
produktionen är över, allt repande, allt abete och alla föreställningar. som vanligt känns det väldigt sorligt, men samtidigt ganska skönt att "komma tillbaka till verkligheten" efter en väldigt tung period och efter all tid man lagt ner på detta. jag är jättenöjd med vårt resultat, och känner att jag själv har utvecklats en hel del det här halvåret. sista föreställningen blev iof totalt katastrofal! ipoden som vi hade inkopplad till ljudbordet dog i början av föreställningen vilket jag inte hade en aning om, och när det i sista minuten kom upp en helt annan låt i min självmordscen blev jag så chockad att jag började asgarva, men täckte för händerna för ansiktet och låtsades gråta. jag kunde inte heller ta bort händerna så någon skulle se, så min koreografi som jag skulle göra i ett tygskynke fick jag improvisera så gott jag kunde med händerna och tyget för ansiktet hela tiden. som tur var så var det inte alls många i publiken, men så himla typiskt att sussi och alla var och kollade just då.. menmen, dom tyckte om det ändå. :)
all kärlek till sussi, monika och nikke. <3
(och till sally såklart, som säkert ligger och sussar på ett rosa fluffift moln i katthimmleriket omringad av räkor och mumsmums)
sally var, är, och kommer alltid att vara världens finaste misse.
<3
produktionen är över, allt repande, allt abete och alla föreställningar. som vanligt känns det väldigt sorligt, men samtidigt ganska skönt att "komma tillbaka till verkligheten" efter en väldigt tung period och efter all tid man lagt ner på detta. jag är jättenöjd med vårt resultat, och känner att jag själv har utvecklats en hel del det här halvåret. sista föreställningen blev iof totalt katastrofal! ipoden som vi hade inkopplad till ljudbordet dog i början av föreställningen vilket jag inte hade en aning om, och när det i sista minuten kom upp en helt annan låt i min självmordscen blev jag så chockad att jag började asgarva, men täckte för händerna för ansiktet och låtsades gråta. jag kunde inte heller ta bort händerna så någon skulle se, så min koreografi som jag skulle göra i ett tygskynke fick jag improvisera så gott jag kunde med händerna och tyget för ansiktet hela tiden. som tur var så var det inte alls många i publiken, men så himla typiskt att sussi och alla var och kollade just då.. menmen, dom tyckte om det ändå. :)
all kärlek till sussi, monika och nikke. <3
(och till sally såklart, som säkert ligger och sussar på ett rosa fluffift moln i katthimmleriket omringad av räkor och mumsmums)
Kommentarer
Trackback
